Förmåga att förändras är nyckeln till utveckling och evolution. Oavsett om vi tänker på abstrakta fenomen eller fysiska ting, så är det vi fysiska varelser som spelar rollerna. Det är vi som främjar eller förhindrar förändring – i det lilla och i det stora. Oavsett om vi är medvetna om hur vi spelar våra roller i de skeenden vi är delaktiga i.

Så, samspelar vi för förändring? Eller låter vi vår fördom, bedömningen, styra spelet? Eller är vi redo för att vara öppna inför dynamiken som den visar sig, och låta bemötandet visa vägen? Kan vi bemöta oss själva, och varandra, som vi är? Eller har vi lärt oss att bedöma, att sätta fördom först och främst?

Fördom förändrar ingenting. Den leder ofta även fel. För ingenting är någonsin exakt som vi tror, allting är alltid precis som det är. De gånger vi går på vår förrädiska fördoms visshet, då håller vi förändringen borta. Då kan bara det som stämde förut få finnas. Förändringens frö behöver få den grogrund som finns i ett stolt bemötande, i den rakryggade hållning som verklig utveckling behöver.

Innovationer – som vi så väl behöver i vår tid – kan frodas bara när vi föredrar förändringens ovisshet. Ingenting är som vi tror, allting är som det är. Att välja eller inte välja förändring – det är den öppna frågan i vår tid. För mig, och kanske även andra, kan påsken vara en tid för skön återhämtning, öppen reflektion och möjlig förändring.

Med en önskan om en glad påsk! /Caroline